EU i riksdagsvalet

Idag öppnar Centrum för europaforskning webbplatsen EU i riksdagsvalet, som innehåller ett 50-tal beslut som den nya regeringen kommer att fatta efter riksdagsvalet i höst. I anslutning till varje beslut finns en genomgång av riksdagspartiernas åsikter om frågorna eller – som oftare är fallet – frånvaro av uttalade åsikter. Trots att det redan står klart att besluten kommer att fattas har väljaren inget annat val än att ge partierna ett carte blanche, eller helt fria händer, för besluten. Det är olyckligt både för väljarens möjlighet att välja ett parti som speglar hennes åsikter nu i september och för hennes möjligheter att i nästa val rösta bort ett parti om hon är missnöjd.

Det drar ihop sig till riksdagsval och man kan lätt få uppfattningen att det är väljaren som är kung (eller drottning) nu. Partierna börjar rulla ut valparoller för att locka väljaren. Opinionsinstituten har bråda dagar med att tigga och be om väljarens avsikter. Tidningar, radio och TV intensifierar sin bevakning för att servera nyheter om partiernas oenighet till väljaren. Valkompasserna poppar upp som svampar på nätet för att hjälpa väljaren på traven ifall hon är osäker.

Tillsammans utgör dessa röster stora delar av det svårfångade ”offentliga samtalet.” Det är denna diffusa sfär – och de politiska frågor och lösningar som förekommer i den – som pockar på väljarens uppmärksamhet och ofta definierar vad väljaren uppfattar som stora eller viktiga frågor i det kommande valet. De politiska frågor som få eller ingen pratar om i det offentliga samtalet tas sällan i beaktande av väljaren när hon sedan går till valurnan.

Det finns säkert en och annan väljare som tycker att en eller annan fråga inte får tillräcklig uppmärksamhet. Men vad händer om en hel uppsjö av stora frågor, som spänner över i stort sett alla politikområden, inte får någon uppmärksamhet alls på grund av var de ska fattas?

De nya svenska politiska beslut och nya lagar som vi kan förvänta oss efter riksdagsvalet kommer att fattas i två olika städer. Några beslut kommer att fattas av riksdagen i Stockholm, andra kommer att fattas i Bryssel av den nya svenska regeringen. (Många av besluten kommer också att fattas av Europaparlamentet i Strasbourg, men det är inte dessa politiker vi väljer nu i höst.)

Det är alltså de partier som bildar regering efter valet den 9 september som blir den svenska lagstiftaren i Bryssel. På ministerrådets bord ligger som alltid en lång rad frågor, men det verkar vara få som vet hur de svenska partierna förhåller sig till dem.

Hur många har t ex hört hur partierna ställer sig till att helt förbjuda engångsartiklar av plast? Vad säger partierna om att regioner dit många flyktingar anlänt borde få mer ekonomiskt stöd? Ska det bli svårare för företag att smita ifrån sin skatteplikt? Ska det bli lättare att verkställa utvisning av personer som befinner sig här illegalt? Ska skattesubventionerat pensionssparande införas? Ska krisberedskapen mot cyberattacker öka? Ska dolda avgifter vid kort- och kontantköp förbjudas? Ska Ryssland och Kina få investera i hamnar i svenska kommuner?

Dessa frågor – som så många andra – som snart ska beslutas syns sällan för väljaren. Opinionsinstituten frågar istället väljaren om hon är intresserad av miljöfrågor, migrationsfrågor, pensionsfrågor, säkerhet och försvar, eller EU. De valkompasser som hittills dykt upp ställer bara en enda fråga där EU ingår: Ska Sverige lämna EU? De politiska partierna plockar inte självmant upp frågorna och de blir utfrågade av journalister som inte heller ställer frågorna.

För att få en bild av hur stort problemet är ville vi med forskningsprojektet ”EU i riksdagsvalet” undersöka om det ens var möjligt för en nitisk väljare att själv besöka partiernas webbplatser för att skaffa sig en överblick över de beslut som den nya regeringen kommer att fatta i EU:s ministerråd efter valet, och skapa sig en uppfattning om partiernas syn på dessa frågor.

Det var det inte. Vi valde ut 52 beslut (inklusive de som nämndes ovan) som nästa regering kommer att vara med och fatta i Bryssel och gick sedan igenom partiernas webbplatser för att se hur de ställde sig till frågorna. Resultatet var nedslående.

Av de 52 kommande besluten vi undersökte var det bara tre beslut som något enstaka parti specifikt uttalade sig om och tydligt signalerade till väljaren hur de såg på frågan. Vi tänkte då att en väljare kanske ändå kunde försöka dra slutsatser om vad partierna tycker, förutsatt att partiet i alla fall signalerar en åsikt om det bredare politiska område som beslutet tillhör. Till exempel, om ett parti säger att EU inte ska ”lägga sig i skatter” så får väljaren nog anta att partiet också är emot förslaget att företag som Google och Uber ska betala lika mycket skatt som mer traditionella företag. När vi gick igenom partiernas webbplatser med så pass välvilliga ögon kunde vi ändå konstatera att det bara i drygt hälften av frågorna gick att hitta vissa vaga antydningar från något enstaka parti.

Undantaget var migrationsfrågor, där alla partier utom Sverigedemokraterna gav någon typ av vaga signaler i stil med att ”EU ska ta ett större ansvar.” Hur, mer exakt, detta ansvar ska utformas framgick däremot inte, så det hjälper inte direkt väljaren. En väljare kan ju t ex anta att Sverigedemokraterna och vissa andra partier har ganska olika syn på vad ”EU:s ansvar” borde vara i migrationsfrågor, men hon får ingen vägledning genom att läsa om deras politik på webbplatserna. Så vilket parti ska hon rösta på om hon t ex tycker att det är en bra idé att EU får en asylbyrå?

Slutsatsen blir att alla partier får underkänt. Sämst i klassen är dock Sverigedemokraterna, som inte ens antyder en vag åsikt på sin webbplats om något av besluten. Näst sämst är Vänsterpartiet, som bara väljer att beskriva sex vaga åsikter om de bredare områden som några av besluten hör till, men inte säger något om ett enda specifikt beslut. De följs av Socialdemokraterna, också de med noll åsikter om de specifika besluten men med 10 vaga antydningar om de bredare områdena. I en mittengrupp kommer Centerpartiet (0 specifika / 18 vaga), Moderaterna (0 specifika, 20 vaga), Miljöpartiet (1 specifik, 12 vaga) samt Kristdemokraterna (1 specifik, 13 vaga). Liberalerna är det parti som, med ytterst liten marginal, redovisar flest åsikter på sin webbplats (1 specifik, 19 vaga).

Resultatet är nedslående ur ett demokratiperspektiv. Det är i stort sett omöjligt för väljaren att använda röstsedeln för att påverka de beslut som den kommande regeringen ska fatta i Bryssel.

Väljaren är inte drottning när partierna själva väljer vilka frågor de vill prata om. Hon blir snarare tvungen att gå till vallokalen och lägga en röst på ett parti med förbundna ögon.


Adress till webbplatsen EU i riksdagsvalet: http://val2018.cfe.lu.se

Vi har valt att publicera webbplatsen EU i riksdagsvalet, och redovisa vår genomgång av partiernas åsikter om de beslut de kommer att fatta i Bryssel om de bildar regering, innan vi publicerar analyserna. Vi valde denna okonventionella ordning i en förhoppning om att fler än vi tycker att de övergripande resultaten är intressanta och själva blir inspirerade att gräva vidare. Själva tänker vi löpande under sommaren publicera djupdykningar i materialet som blogginlägg här på Europakommentaren. Prenumerera därför gärna på bloggen för att inte missa de nya inläggen.

Maria Strömvik är Europakommentarens redaktör och biträdande föreståndare för Centrum för europaforskning vid Lunds universitet. Hon är också en av Statsvetenskapliga institutionens EU-nördar, med särskilt intresse för den historiska framväxten av EU:s globala fredsfrämjande roll och unionens relation till Nato och USA.