Detta är det tredje inlägget om politiska skiljelinjer inom EU. Det första handlade om plastpåsar och det andra om Netflix.

Lissabonfördraget innebar en förstärkning av EU:s mandat gällande barns rättigheter. För första gången fastställs i en fördragstext att skydd av barns rättigheter är ett av unionens allmänna mål (artikel 3.3) och en viktig aspekt av EU:s förbindelser med övriga världen (artikel 3.5). För att barns rättigheter ska integreras i EU:s lagar och politik krävs att EU-parlamentet, ministerrådet och kommissionen systematiskt driver barnrättsfrågor och prövar förslag i förhållande till barnets bästa. Detta inlägg tittar närmre på vad svenska EU-parlamentariker har gjort för att uppfylla EU:s förpliktelser gällande barns rättigheter, och hur de ställt sig när barns rättigheter diskuterats i Europaparlamentet.

Lissabonfördraget har gett EU-parlamentet större befogenhet att lagstifta (tillsammans med ministerrådet) på barnrättsområdet. I Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges EU konstitutionell rätt att besluta om lagstiftningsåtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande och trafficking av barn. EU:s barnrättsmandat utvidgades ytterligare genom Lissabonfördraget i och med att Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna gavs samma rättsliga värde som fördragen.

I praktiken betyder det att EU och medlemsstaterna numera är skyldiga att skydda rättigheterna i stadgan när de genomför EU-rätten. EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna innehåller detaljerade hänvisningar till barnets rätt. Artikel 24 formulerar barns rätt till skydd, omvårdnad och deltagande, principen om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, samt barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Därtill regleras barnarbete, barnets rätt till kostnadsfri utbildning och förbud mot diskriminering på grund av ålder.

Barns rättigheter berör många olika sektorer och därför fastställs EU:s behörighet från fall till fall. Några exempel på områden där EU hittills antagit omfattande lagstiftning som berör barnrätt är data- och konsumentskydd, asyl och migration samt civil- och straffrättsligt samarbete. 

EU-parlamentets roll 

Det finns inget utskott i parlamentet med ansvar för barns rättigheter men under 2018 bildades parlamentets första formella barnrättsorgan, en tvärpolitisk grupp för barns rättigheter. Den har tilluppgift att integrera (’mainstreama’) barns rättigheter, bedöma konsekvenserna för barn av olika lag- och policyförslag och se till att barnets bästa beaktas i EU:s interna och externa åtgärder. Gruppen har utsett barnrättsrepresentanter i alla parlamentets utskott, med uppgift att bevaka och rapportera om frågor som berör barn.

Moderaternas Anna Maria Corazza Bildt, som tillhör den konservativa EPP-gruppen, är ordförande för den tvärpolitiska barnrättsgruppen tillsammans med Caterina Chinnici från italienska Demokratiska Partiet. Corazza Bildt har under sin tid i parlamentet varit ansvarig för genomförandet av direktivet för bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi och varit initiativtagare till flera resolutioner som rör barn. I januari 2019 blev Corazza Bildt dessutom parlamentets koordinator och talesperson för barns rättigheter, den första i sitt slag. Socialdemokraten Anna Hedh har också varit pådrivande i att alla parlamentsutskott och partigrupper ska ha en barnrättsansvarig, och är även medlem i barnrättsgruppen.

Utöver Corazza Bildt och Hedh finns ytterligare några svenska ledamöter som engagerat sig i barnrättsfrågor: Malin Björck (Vänsterpartiet) har arbetat med barns rättigheter utifrån ett jämställdhetsperspektiv, Cecilia Wikström (Liberalerna) har varit drivande i lagstiftning om migration och barnpornografi, och Jytte Guteland (Socialdemokraterna) har arbetat med folkhälsofrågor som rör barn. Inför valet av Junckerkommissionen 2014 meddelade de fem svenska socialdemokratiska ledamöterna att de skulle ge sitt stöd till Junckers kommission på villkoret att barns rättigheter (liksom klimat och jämställdhet) lyftes upp som ett prioriterat område för kommissionen. Samtliga lade sedermera av andra skäl ner sina röster i omröstningen om Juncker. 

Hur barnrättsvänligt röstar svenska EU-parlamentariker?

Att ta fram uppgifter på hur barnrättsvänligt EU-parlamentariker röstar är knepigt. Detta då lagförslag sällan är barnrättsspecifika utan ofta berör mer omfattande områden. Det är därför komplicerat att tolka en enskild ledamots röst på ett förslag där barnrättsfrågor endast utgör en del av direktivet. Som exempel kan nämnas direktivet för audiovisuella medietjänster som antogs av parlamentet i oktober 2018. Trots att direktivet innebar stärkt skydd för barn mot bland annat produktplacering och pornografi stöddes det inte av flertalet svenska ledamöter, men av helt andra skäl än barnrättsliga. Direktivet tvingar nämligen tv-bolag att erbjuda minst trettio procent lokalt producerat innehåll inom EU, vilket sågs som en inskränkning av den fria konkurrensen och yttrandefriheten av borgerliga och socialdemokratiska ledamöter.

2018 antog parlamentet en icke-rättsligt bindande resolution om att skydda migrerande barn för att uppmana medlemsstaterna att följa FN:s barnkonvention och säkerställa att barnets bästa sätts i främsta rummet i åtgärder som berör migrerande barn. Resolutionen antogs mot bakgrund av det stora antal migrerande barn som kommit till Europa under senare år. Enligt UNICEF finns runt 5,4 miljoner i Europa, varav nästan hälften av de som anlände 2016 är ensamkommande. 

I resolutionen uppmärksammas särskilt att ensamkommande barn inte erbjuds tillräckligt rättighetsskydd av medlemsstaterna. Man betonar att barn inte får hållas i förvar för immigrationsändamål och föreslår att kommissionen bör inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna ”i fall av långvarigt och systematiskt förvar av barn och deras familjer” då detta strider mot barns rättigheter. Vidare kräver parlamentet att medlemsstaterna skyndar på procedurer för att utnämna förmyndare för ensamkommande barn, ser till att alla barn vid ankomsten får möta myndighetspersonal med barnskyddskompetens, samt säkerställer att familjer ska kunna återförenas.

Socialdemokratiska gruppen (där Socialdemokraterna och Feministiskt initiativ är med), liberala Alde (med Liberalerna och Centerpartiet), Europeiska enade vänstern/nordisk grön vänster (med Vänsterpartiet) och den gröna gruppen (där Miljöpartiet är medlem) stödde resolutionen och de svenska ledamöterna i dessa grupper röstade lojalt med sina grupper. Corazza Bildt, som var initiativtagare till resolutionen, och Gunnar Hökmark (M) röstade också ja och följde därmed inte den konservativa EPP-gruppens linje. Det gjorde däremot Kristdemokraternas Lars Adaktusson och Sverigedemokraternas Peter Lundgren och Kristina Winberg (i gruppen Europeiska konservativa och reformister) som alla röstade emot.

Här ser vi en hel del skillnader mellan vad partierna säger i sina nationella partiprogram och vad de säger i Europaparlamentet. Socialdemokratiska EP-ledamöter röstar inte i linje med den svenska restriktiva politiken för familjeåterförening. Ledamöterna från övriga röd-gröna partier röstar däremot likadant som sina svenska partiprogram för att utöka skyddet av migrerande barn. SD-ledamöternas avslag är helt i linje med partiprogrammet. Ledamöterna från Moderaterna och Kristdemokraterna i EPP ligger längst ifrån moderpartiernas program. I Sverige förespråkar Moderaterna en mer restriktiv migrationspolitik för EU än vad de gör i Europaparlamentet. Kristdemokraterna i Sverige, å andra sidan, vill att EU skall värna familjeåterförening vilket gör Adaktussons avslag anmärkningsvärt, särskilt då partiet har en historia av att förespråka barnrättsperspektiv och familjehänsyn. 

Efter valet då?

EU:s utökade barnrättsmandat innebär mer omfattande förpliktelser gällande barns rättigheter. För att dessa förpliktelser ska uppfyllas krävs insatser från alla berörda institutioner, inte minst medlemsstaterna. Europaparlamentet kan som lagstiftare spela en viktig roll i att driva barnrättsagendan framåt. Då flera svenska parlamentariker med barnrättsfokus, Corazza Bildt, Hedh och Wikström, slutar efter valet i maj återstår att se om några nya – eller gamla – svenska ledamöter kommer att driva barnrättsfrågor under nästa mandatperiod. Det ser dock inte ut som att Corazza Bildt får en barnrättsefterträdare bland toppnamnen på moderaternas vallista.

---

Centrum för europaforsknings praktikant Dino Ekdal har bidragit med efterforskningar om partierna till detta inlägg.