Många forskare beskriver en pågående backlash mot hbtq-personers och kvinnors rättigheter. Konservativa aktörer med religiös och/eller nationalistisk övertygelse mobiliserar i ökande grad mot sexuella och reproduktiva rättigheter, och för att ytterligare stärka kärnfamiljens ställning. Mot denna bakgrund blir det intressant att dels se hur olika medlemsländer förhåller sig till sexuella och reproduktiva rättigheter, och också att titta på hur svenska EU-parlamentariker faktiskt agerat inom EU. Nedan undersöker jag hbtq-personers och kvinnors ställning separat. Vi kommer bland annat att se att det i Sverige främst är Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som intar en mer restriktiv position. 

Hbtq-personer 

Organisationen ILGA-Europe, som kämpar för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och intersexuellas rättigheter bevakar noga den rättsliga och politiska utvecklingen i Europa. De har konstruerat ett index, Rainbow Index, som mäter framgångar på området och som gör det möjligt att jämföra mellan länder och över tid. 

ILGA har i flera år varnat för att trenden mot ökat rättsligt erkännande har stagnerat. I år konstaterar de för första gången att det sker en generell tillbakagång på området och de har nu börjat tala om en backlash. Polen, Bulgarien, Ungern, Serbien, Kosovo och Turkiet är exempel på länder där utvecklingen gått långt i denna negativa riktning. Det kan röra sig om försämrat skydd för mänskliga rättigheter, nedsatta reproduktiva rättigheter och hot mot civilsamhällesorganisationer som arbetar för hbtq-personers rättigheter. 

Jämför man siffrorna för 2018 och 2019 framkommer det att även många västeuropeiska länder haft en negativ utveckling. Detta gäller till exempel Norge, Storbritannien, Frankrike, Italien, Tyskland, Österrike, Nederländerna och Belgien. 

Sverige har för sin del tagit ett försiktigt steg framåt, men ligger sist bland de skandinaviska länderna med sina 62 procent (siffran betecknar i vilken mån jämlikhet med heterosexuella är uppnådd – full jämlikhet skulle alltså innebära 100 procent). I topp bland EU:s medlemmar ligger Malta (90 procent), Belgien (73 procent) och Luxemburg (70 procent). I botten ligger Lettland och Polen, med 17 respektive 18 procent. 

Hur röstar då svenska EU-parlamentariker? En nyligen publicerad RFSL-rapport ger en tydlig första indikation. RFSL har undersökt hur väl de svenska EU-parlamentarikernas röstningar under den gångna mandatperioden (2014–2019) stämmer överens med RFSL:s ståndpunkter för ett stärkande av hbtq-personers rättigheter på alla områden. 

Flera partier ligger helt (100 procent) i linje med RFSL:s syn på de fem viktiga resolutioner som valts ut för jämförelsen. Dessa är Socialdemokraterna, Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet, Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet. De som skiljer ut sig är framförallt Sverigedemokraterna (15 procent), men även Kristdemokraterna (40 procent) och Moderaterna (69,2 procent). 

RFSL anser själva att den mest anmärkningsvärda utvecklingen rör Kristdemokraterna, som haft mycket högre värden tidigare. Man ska emellertid komma ihåg att ett lågt värde inte måste innebära en negativ syn på hbtq-personers rättigheter, utan kan spegla inställningen till EU överlag. Vissa partier vill inte att EU ska få ökade befogenheter, och då avspeglas det också på detta område.

RFSL har också gjort en enkät med de som nu kandiderar till Europaparlamentet och undersökt i vilken utsträckning svaren stämmer överens med RFSL:s egna ståndpunkter. MP och FI ligger till 100 % i linje med RFSL. 

Bara ett av SD:s toppnamn svarade på enkäten, och då genomgående med svaret ”inte tagit ställning.” Därmed är det svårt att dra några slutsatser om partiet. Igen är det mest anmärkningsvärda KD, som sjunkit från 75 % vid förra valet till 5 % nu. Följer man upp enkätsvaren verkar detta främst hänga samman med att KD är tveksamt till att överföra fler befogenheter till EU. På frågan om kandidaterna vill se ett EU-direktiv som förbjuder diskriminering på basis av sexuell läggning på områdena socialt skydd, utbildning, och tillgång till varor och tjänster, svarar t ex KD:s Sara Skyttedal: ”Nej. Kristdemokraterna betraktar i huvudsak diskrimineringslagstiftningen, såsom all arbetsmarknads- och socialpolitik, som en nationell angelägenhet. Vi motsätter oss därför överlag en ökad EU-harmonisering på området […]”.

Kvinnor

European Institute for Gender Equality (EIGE) för statistik över jämställdhet mellan kvinnor och män i EU:s medlemsländer. De undersöker ett antal indikatorer på sex övergripande områden: arbete, pengar, kunskap, tid, makt, och hälsa. De fem länder som ligger i topp är Sverige, Danmark, Finland, Nederländerna och Frankrike. I botten ligger (nedifrån) Grekland, Ungern, Rumänien, Slovakien, och Kroatien. 

Jämställdhet mäts på en skala mellan 0 (helt ojämställt) och 100 (helt jämställt). Sverige ligger långt över EU-genomsnittet (66,2) med sina 82,6. På det separata området våld mot kvinnor gäller det omvända: här vill man ha ett så lågt värde som möjligt. Här skiljer Sverige ut sig på ett negativt sätt. 46 % av svenska kvinnor har upplevt kroppsligt och/eller sexuellt våld efter 15 års ålder, medan genomsnittet inom EU är 33 %.  

Hur har då de svenska Europaparlamentarikerna röstat under den gångna mandatperioden? Nyligen publicerade Dagens Nyheter en genomgång av alla röstningar som hållits om abort. En av deras främsta slutsatser var att KD:s Lars Adaktusson röstat emot abort i en stor andel av dessa. 

Jag har istället granskat de 39 omröstningar som hållits i Europaparlamentet på temat jämställdhet. Jag har inkluderat alla de 18 ledamöter som deltagit i mer än 30 omröstningar, vilket sållar bort vissa som deltagit under kortare perioder.  Ett ganska tydligt mönster framkommer. Låt oss börja med de som ofta röstat nej. Sverigedemokraternas två ledamöter har, tillsammans med Lars Adaktusson, röstat nej betydligt fler gånger än övriga. Peter Lundgren och Kristina Winberg har röstat emot 16 respektive 13 gånger. Adaktusson har röstat emot 9 gånger. (Dock avgick han i samband med riksdagsvalen 2018 och har därför endast deltagit i 33 omröstningar).

Det finns också många nedlagda röster. Sverigedemokraterna har flest (12 vardera), följda av Gunnar Hökmark (M) med 10. Av de som valt att ej rösta ligger två moderater i topp med 5 sådana fall vardera (Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner), medan den tredje moderata Europaparlamentarikern (Anna Maria Corazza Bildt) inte har något enda.

Av de som röstat ja flest gånger ligger partierna till vänster i topp. Bodil Valero (MP) har röstat för 36 gånger, Jytte Guteland (S) och Malin Björk (V) 33. De följs av Anna Hedh (S), Olle Ludvigsson (S), Soraya Post (FI) och Marita Ulvskog (S) med 32. 

Bland de borgerliga ligger Jasenko Selimovic (L) högst med 31 ja-röster, trots att han först kom med i september 2015 och därför bara deltagit i 35 omröstningar. Efter honom följer Cecilia Wikström (L) och Anna Maria Corazza Bildt (M) med 27 vardera. 

Det finns alltså ett antal omröstningar där Sverigedemokraterna varit de enda av de svenska ledamöterna som röstat emot. Bland dem märks en resolution om ”gender mainstreaming” i Europaparlamentet, en om kvinnors roll på landsbygden och en om kvinnors entreprenörskap. SD och KD är de enda som röstat emot i omröstningar om framsteg på jämställdhetsområdet och om egenmakt genom utbildning för flickor. 

Slutligen finns det ett fall där Sverigedemokraterna som enda svenska parti röstat för, och detta är en resolution som rör nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Den röstades ned i Europaparlamentet med 555 röster mot 61 (57 nedlagda). Om man tittar hur de olika partigrupperna röstade så ser man att de flesta ja-röster kom från EFDD (Frihet och direktdemokrati i Europa, där bl a Italienska Femstjärnerörelsen och brittiska Brexit-partiet ingår), och ENF (Nationernas och friheternas Europa, där bl a franska Front National, Belgiska Vlaams Belang och Italienska Lega Nord ingår), medan ECR (Europeiska konservativa och reformister, som SD tillhör) röstade mer blandat. 

Sammantaget ser vi alltså att det finns en ganska stor spridning när det gäller hur EU:s medlemsländer uppfyller hbtq-personers och kvinnors rättigheter. Sverige ligger någorlunda bra till (särskilt vad gäller kvinnor), även om inte jämställdheten är så stor som den många gånger framställs. Vi ser också att bland de svenska Europaparlamentarikerna skiljer SD och KD ut sig i restriktiv riktning, gentemot övriga.