Detta inlägg är det sista för terminen. Nu tar Europakommentaren en lång sommarledighet och är tillbaka i september. Vi vill önska alla våra läsare en riktigt härlig sommar!
Att genomföra offentlig verksamhet i projektform blir allt vanligare. Projekten blir inte bara fler, utan vi ser också en ökad efterfrågan på och spridning av projektledare, projektmodeller, projektidéer, projektpartners och projektfinansiering. Detta är särskilt framträdande i det kommunala EU-arbetet. Vi hävdar att vi kan prata om framväxten av en EU-projektmarknad, där vi ser en ökad betydelse av ”projektprofessionella aktörer” som på olika sätt arbetar för att möjliggöra och främja EU-projekt och EU-projektrelaterad kunskap. Effekten blir att det kommunpolitiska landskapet påverkas och att EU-projektmarknaden skapar drivkrafter som gör att den – trots avsaknad av traditionella köpare och säljare – kontinuerligt vitaliserar sig själv.
Svenska kommuner är centrala aktörer i det europeiska flernivåsystemet och enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) påverkas ungefär hälften av de kommunala besluten av EU:s lagstiftning. Men kommunerna möter också EU genom de tusentals EU-projekt som de deltar i.
Från ett EU-perspektiv är projektfinansiering ett sätt att försöka styra medlemsländernas arbete med sysselsättning och tillväxt. Från ett kommunperspektiv skapar fonderna en möjlighet till finansiering av sysselsättnings- och tillväxtpolitiska åtgärder och utgör dessutom en chans att experimentera och testa nytt i syfte att lära och förändra de kommunala organisationerna. Vi vet från fallstudier av flera europeiska länder att medlemsstaterna, genom projekt, påverkas av EU:s sätt att förstå och begreppsliggöra frågor som rör till exempel arbetslöshet, social exkludering och utveckling.
EU-projektens aktörer
Möjligheten att erhålla finansiering skapar ett naturligt incitament för kommunala aktörer att delta i EU:s sammanhållningspolitik. Men för att erhålla finansiering gäller det samtidigt att anpassa sig till direktiv och kriterier. Själva styrningen och genomförandet av EU:s sammanhållningspolitik skapas på så sätt genom lokala processer, där kommuner och andra aktörer gemensamt ”översätter” fondernas programinriktningar till sin egen kommunala praktik och anpassar den till fondernas kriterier och projektformen i sig.
Nästan alla kommuner har en eller flera EU strateger/koordinatorer som jobbar med allt ifrån att informera om finansieringsmöjligheter, skapa nätverk och utbildningar till att aktivt förverkliga EU-projekt. Det är också vanligt förekommande med politiskt antagna EU-strategier i kommunerna, särskilda EU-kontor och också specifika projektmodeller för hanteringen av EU-projekt – dokument, organisationer och aktörer som öppnar upp för och möjliggör samt legitimerar EU-projekt.
Men kommunerna är inte ensamma i det lokala EU-arbetet. De befinner sig i ett sammanhang med avsevärt spelutrymme även för andra aktörer, privata såväl som offentliga. Det handlar om aktörer som kanske inte nödvändigtvis själva ansöker om EU-medel men som hjälper och uppmuntrar andra.
De tydligaste ”EU-aktörerna” i detta sammanhang är kanske Svenska ESF-rådet och Tillväxtverket som ansvarar för två av de största EU-fonderna i Sverige. De organiserar också nätverk, utbildningar och konferenser. Därutöver har flera regionala kommunförbund och samverkansorgan också tagit sig an EU-projektarbetet. I Skåne, exempelvis, arbetar dessa aktörer med att informera, skapa nätverk, möten och konferenser men även med att genomföra ”EU-projektanalyser” som syftar till att matcha kommunernas behov/utmaningar med möjlig EU-finansiering. Det finns på detta vis runt om i landet såväl lokala och regionala som nationella nätverk och aktörer som är centrala för det kommunala EU-relaterade arbetet.
Utöver de offentliga aktörerna så återfinns här även en ganska stor flora av privata aktörer. Det handlar dels om konsulter som hjälper kommunerna med att skriva EU-ansökningar eller med att utföra revision och utvärdering. Andra konsulter har specialiserat sig på någon specifik projektmodell eller projektmetod som lämpar sig för just EU-projekt. Denna framväxande kunskapsformering skapar en EU-expertis som alltmer efterfrågas i kommuner.
I litteraturen har detta beskrivits som en ”EU-projektvärld”. EU-projektvärlden kan sägas skapa nya roller och kompetenser: några informerar om EU-fonder, andra möjliggör EU-projekt och ytterligare några förespråkar och uppmuntrar EU-projektarbetet. Tillsammans skapar dessa aktörer och kompetenser en slags marknad.
I vår forskning är det tydligt hur dessa olika aktörer i EU-projektvärlden i stor utsträckning ingår i samma nätverk. Forskningen visar också att det inte är helt ovanligt att aktörer flyttar omkring i projektvärlden. En tjänsteman kan börja som projektmedarbetare i en kommun för att senare bli projektledare i en annan och därefter EU-samordnare eller jobba som handläggare på ESF rådet eller som utvärderare av EU-projekt.
EU-projektmarknaden vitaliserar sig själv
Vi kallar de olika aktörerna för projektprofessionella och sammanhanget de verkar inom för en EU-projektmarknad. Aktörerna är projektprofessionella för att deras funktion på marknaden kräver projektkompetens men också för att deras roll innebär ett starkt främjande av projektrelaterade aktiviteter och kompetenser.
Men EU-projektmarknaden är inte en traditionell marknad där en köpare möter en säljare för utbyte av tjänster eller produkter mot en viss summa pengar. På EU-projektmarknaden möts flera aktörer samtidigt och det är inte alltid självklart vem som köper och vem som säljer. Här finns möjliga samverkansparters, projektidéer, projektfinansiering, projektkurser, projektentreprenörer, projektmodeller, projektkonsulter och utvärderare, alla med lite olika motiv och syften men med den gemensamma nämnaren EU-projekt. Aktörerna genererar också en rad aktiviteter – nätverksaktiviteter, konferenser, möten och utbildningar – som knyter de olika aktörerna samman i en slags institutionell och organisatorisk infrastruktur.
Genom att förstå detta sammanhang som en projektmarknad, befolkad av projektprofessionella, kan vi se hur delar av den kommunala praktiken styrs av marknadsliknande krafter. Den kommunala EU-praktiken resulterar i projekt eftersom det här finns ett sammanhang och ett gemensamt kapacitetbygge där flera tillsynes olika aktörer och aktiviteter bidrar till en och samma utveckling. När konsulter erbjuder EU-relaterade utbildningsinsatser och utvärderingskompetens bidrar de samtidigt till EU-projektmarknadens vitalisering. Det samma gäller då SKL och andra regionala aktörer tillhandahåller nätverksmöjligheter och konferensaktiviteter eller då kommunala EU-strateger och EU-strategier uppmuntrar EU-projektengagemang.
Just nu pågår arbetet med utformningen av målsättningar och prioriterade områden för EU:s kommande programperiod (2021–2027). Många kommuner är engagerade i att försöka påverka agendan. Samtidigt är alla kommuner involverade i implementeringen av densamma på daglig basis genom projekt. Frågor vi tycker är viktiga att ställa i denna process, och som vi kommer att fortsätta att forska om, är: Vad innebär det att arbetet kommit att utformas och organiseras som en marknad? Och hur stort handlingsutrymme har kommunerna på denna marknad?
Denna text bygger bl a på: Fred & Mukhtar-Landgren (2019) “Agents, techniques and tools of projectification” i Hodgson et al., 2019. The Projectification of the Public Sector. Routledge Critical Studies in Public Management.
Mats Fred är Postdoktor vid Institutionen för globala politiska studier, Malmö universitet. Han är intresserad av offentlig sektors organisering och forskar just nu om kommuners arbete med ’sociala investeringar’ och hur olika typer av förändringsagenter engageras (ofta genom ”experimentell” organisering) i detta arbete.