Covid-19 tydliggör behov av forskning om arbetsfattigdom i Europa

Många timanställda inom vården har inte råd att avstå erbjudanden om arbete. Foto: Mostphotos

I ljuset av Covid-19 har brister inom svensk äldrevård kommit i skenet. Vi har sett att det inte är hållbart att hantera vår äldrevård med en alltför snäv bemanningsplanering och med alltför många timanställda som inte har råd att avstå erbjudanden om arbete. Villkoren för en utsatt grupp i vårt samhälle har därmed kommit att belysas, nämligen de som trots att de har arbete befinner sig i riskzonen för (eller under gränsen för) fattigdom. Det har blivit tydligt att arbetsfattigdom är ett samhällsproblem och inte enbart ett problem för personen som befinner sig i denna svåra position. Nu behövs åtgärder som förbättrar villkoren för de arbetstagare som i ett internationellt perspektiv är mest utsatta. Då kan tydligare styrningsinstrument för minimilöner vara en högst relevant åtgärd.

Arbetsfattigdom är inte ett problem som enbart drabbar timanställda inom vården i Sverige. Vi ser en trend av växande arbetsfattigdom i Europa och ett behov av att hantera såväl orsakerna som de problem och svårigheter detta skapar i samhället. Jämfört med andra europeiska länder har Sverige en relativt låg andel personer i arbetsfattigdom (7,0 procent jämfört med 13,5 procent i Luxemburg, 9,1 procent i Tyskland, 9,7 procent i Polen och 12,2 procent i Italien). Det betyder däremot inte att problemet kan avfärdas i Sverige. Vår arbetsmarknad påverkas av globalisering och internationalisering och om arbetsfattigdom inte hanteras på ett tillfredsställande sätt är risken att fenomenet blir vanligare även här. 

För närvarande pågår ett europeiskt forskningsprojekt om just arbetsfattigdom med finansiering från EU:s forskningsprogram Horisont 2020. Projektet har titeln Working, Yet Poor och syftet är att bidra till ökad kunskap och förståelse om arbetsfattigdom och de personer som befinner sig i denna utsatta position. Projektet undersöker olika faktorer som påverkar såväl uppkomsten av arbetsfattigdom som situationen för de som berörs av problemet. En av målsättningarna är att identifiera konkreta och konstruktiva förslag för att skapa bättre möjligheter att komma till rätta med problemet.

Olika kategorier av utsatta grupper har identifierats som särskilt relevanta för forskningen inom Working, Yet Poor. Bland dessa återfinns personer med olika former av osäkra anställningsförhållanden, till exempel behovsanställningar, personer i låginkomstyrken, deltidsanställda och egenföretagare med hög grad av beroendeställning i förhållande till sina uppdragsgivare. Många personer ur dessa grupper har en utsatt position på arbetsmarknaden och en osäker situation i förhållande till sociala trygghetssystem, vilket har belysts i ett antal utredningar rörande sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning (se till exempel SOU 2019:5). Mer kunskap och förståelse för hur arbetsfattigdom drabbar olika grupper kommer att belysa förändringar som kan behövas. 

Det är också viktigt att beakta utvecklingen i andra länder och fundera över vad som eventuellt kan göras internationellt, inte minst på EU-nivå. Det är inte rimligt att tro att nationella åtgärder kommer att kunna motverka problemet på ett tillfredsställande sätt i det långa loppet. Detta med tanke på den negativa europeiska utvecklingen rörande arbetsfattigdom och de starka band som finns mellan svensk och europeisk arbetsmarknad. Tvärtom är det rimligt att anta att det kommer att krävas åtgärder på EU-nivå. 

Den nu pågående diskussionen inom EU, och samrådsförfarandet som Europeiska kommissionen just nu driver rörande minimilöner i EU, är därför ett viktigt inslag. I den nyligen inledda andra fasen av kommissionens konsultation lyfts problematiken rörande arbetsfattigdom tydligt fram. Kommissionen påpekar att tydligare processer och regleringar för hur minimilöner sätts kan bidra till lösningar. 

Frågan har dock väckt ont blod bland svenska arbetsmarknadsparter. I stort ses förslaget som ett hot mot parternas förhandlingsutrymme och den svenska modellen (se till exempel  Jörgen Hettnes beskrivning här). Däremot beaktas sällan konsekvenserna av den internationella utvecklingen rörande arbetsmarknadsförhållanden och anställningsvillkor när den svenska modellen diskuteras.

Att enbart se till den svenska modellen och hur den fungerar utan att beakta internationell utveckling vore naivt. Risken är att just denna svenska modell på längre sikt kommer att undergrävas om vi idag har ett allt för starkt fokus på att skydda den i sin nuvarande form. Det finns nämligen en risk att utvecklingen på internationell nivå medför svårigheter att bevara konkurrenskraft och arbetsvillkor i Sverige till följd av just låglönekonkurrens och social dumpning. Den svenska modellen är endast kapabel att styra över svenska anställningsförhållanden. Om sådana avtal internationaliseras till följd av social dumpning blir arbetsmarknadsparternas handlingsutrymme innehållslöst.

Det borde därför vara av intresse för svenska arbetsmarknadsparter såväl som svenska politiker att arbeta med ett internationellt perspektiv för att på lång sikt säkra fortsatt goda arbetsförhållanden och arbetsvillkor i Sverige. Sannolikt krävs åtgärder som förbättrar villkoren för de arbetstagare som är mest utsatta just i ett internationellt perspektiv. Då kan tydligare styrningsinstrument för minimilöner vara en högst relevant åtgärd. 

De kommande slutsatserna från projektet Working, Yet Poor kan bidra med nyttig kunskap, dels om utvecklingen för utsatta grupper av arbetstagare inom EU, dels om hur problematiken kan hanteras i ett internationellt perspektiv. Om den svenska modellen fortsatt ska vara relevant för arbetande människor i Sverige behöver den också förhålla sig till de utmaningar som en allt mer internationaliserad arbetsmarknad medför. 

I det perspektivet räcker det således inte att fokusera på hur förhandlingsutrymmet för svenska arbetsmarknadsparters påverkas direkt och på kort sikt. Utvärderingen måste bygga på hur det på lång sikt ska vara möjligt att arbeta för goda arbetsvillkor utifrån den press som en internationaliserad arbetsmarknad medför för svenska arbetstagare och svenska arbetsmarknadsparter. Initiativ på EU-nivå är i det perspektivet betydelsefulla och bör därför värderas i relation till den internationaliserade arbetsmarknad som den svenska arbetsmarknaden är en del av.

Co Authors :