EU:s lagstiftning sprids över världen

Bild på ordförandeklubba, EU-flagga och amerikanska dollarsedlar Bild: Mostphotos

EU har en ganska effektiv lagstiftningsapparat. Vad som är mindre observerat är att denna lagstiftning för den inre marknaden ofta sprids över stora delar av världen genom att andra länder följer efter och självmant antar samma eller liknande regler. EU har på denna väg kommit att bli en global stormakt på området.

Fenomenet har särskilt studerats av professor Anu Bradford vid Columbia University i New York i boken The Brussels Effect. How the European Union Rules the World. Hon visar hur denna “Brysseleffekt” fungerar via två olika vägar. 

Den ena är lagstiftningsvägen. Ett stort antal länder i Latinamerika, Afrika och delar av Asien väljer att följa EU i spåren och införa egen nationell lagstiftning som nära följer EU-lagstiftningen. Den uppfattas som modern och avancerad och som resultat av kvalificerat lagstiftningsarbete. En annan förklaring är att många länder strävar efter att globala företag följer samma regler i det egna landet som företagen är skyldiga att iaktta i förhållande till EU. Härtill kommer emellertid den betydelsefulla språkliga faktorn. EU-lagstiftningen är ju omedelbart tillgänglig på t ex spanska, franska och portugisiska. En EU-lag på spanska kan lätt gå rakt in i lagstiftningen i ett latinamerikanskt land och den franska texten på motsvarande sätt i ett frankofont afrikanskt land. Så sker också i stor omfattning. Import av EU-lagstiftning är emellertid vanlig också i bl a Kina och Sydkorea. Bradford ger olika exempel. 

Den andra vägen till genomslag går genom storföretagens agerande. Företag som är verksamma globalt eller på många marknader väljer till stor del att inte söka utnyttja sina möjligheter att tillämpa skilda standarder utan föredrar att globalt anpassa verksamheten och produkterna till vad EU:s lagstiftning kräver. Härigenom får EU-lagstiftningen effekter också i USA. Förklaringen är i första hand de svårigheter och kostnader som är förbundna med att operera med skilda standarder på olika marknader.

Boken rymmer fyra fallstudier som gäller marknadskonkurrens, digital ekonomi, konsumenters hälsa och säkerhet samt miljö. När det gäller konkurrenslagstiftningen konstaterar Bradford att mer än 130 länder numera har inhemsk konkurrenslagstiftning och att den stora majoriteten av dessa har lagar som har utformats så att de liknar EU:s konkurrenslagstiftning. Denna, jämte varianter, täcker alltså den stora majoriteten av världens marknader. Det är intressant inte minst mot bakgrund av att antitrustlagstiftningen och därpå baserad rättspraxis ju först utvecklades i USA, som länge också sågs som ledande på området. EU:s konkurrenslagstiftning uppfattas emellertid som mer precis och förutsägbar och lättare för andra länder att ta till sig.

EU:s konkurrensrätt når ett närmast globalt genomslag i förhållande till de internationella storföretagen. Ett exempel är det avsedda samgåendet mellan General Electric och Honeywell. Det visade sig irrelevant att samgåendet redan hade godtagits av de amerikanska antitrustmyndigheterna när det därefter förbjöds av kommissionen. Samgåendet var inte uppdelbart; det var inte möjligt för företagen att gå samman i USA och samtidigt förbli två fristående konkurrerande företag i Europa. I praktiken fick alltså kommissionens beslut global effekt. Ett annat exempel är internationella karteller. Blir en sådan upptäckt och föremål för EU-kommissionens ingripande är det knappast möjligt att fortsätta kartellsamarbetet på andra marknader.

Mycket intressant är GDPR om dataskydd och dess genomslag och förhållande till läget i USA. Bradford menar att EU, jämfört med USA, har en rätt god förmåga att stå emot lobbying och pekar särskilt på att man lyckades genomföra GDPR trots starkt mottryck från globala storföretag. GDPR har kommit att betraktas som ”den europeiska standarden” och ca 120 länder, bl a stora delar av Latinamerika, har infört lagstiftning på området som vanligen visar stora likheter med GDPR. I USA är däremot integritetsskyddet väsentligt svagare och har inom den privata sektorn i huvudsak lämnats till självreglering, även om Kalifornien infört egen integritetsskyddslagstiftning. Här är det EU-rätten som successivt tvingar de stora amerikanska plattformsföretagen till ett utbyggt skydd. Ett belysande exempel är EU-domstolens avgörande i fallet Google Spain om ”rätten att bli glömd” och få sina personuppgifter raderade. Att vi i vart fall hittills inte sett en motsvarande utveckling i USA menar författaren hänger samman med de berörda företagens enorma ekonomiska styrka och möjligheter att påverka lagstiftningsprocessen.  

I fallstudierna om konsumenternas hälsa och säkerhet och om miljöskydd observeras särskilt EU:s regelverk om livsmedelssäkerhet och REACH, den stora EU-förordningen om produktkontroll på det kemiska området. I korthet möter vi här en liknande bild. EU:s genomgripande och ambitiösa lagstiftning har fått omfattande genomslag i många andra delar av världen medan USA har en betydligt annorlunda och för företagen normalt mindre krävande lagstiftningsbild, i vart fall än så länge.

För mig har Bradfords bok om Brysseleffekten varit en ögonöppnare. Relativt ouppmärksammat leder EU:s lagstiftningsverksamhet rättsutvecklingen i världen på många viktiga, vanligen nyare, rättsområden och når i detta arbete nära efterföljd inte endast i olika andra europeiska länder utan också mer eller mindre globalt. I och för sig innebär naturligtvis inte själva det faktum att en viss EU-lagstiftning genomförts på annat håll, t ex i ett latinamerikanskt land, att den får samma faktiska genomslag som inom EU, men man bör nog kunna räkna med ett huvudsakligt, successivt genomslag på de flesta håll. Ett ämne som boken inte behandlar är vilket genomslag som domar av EU-domstolen (som tolkar EU-lagstiftning) får på andra håll i världen, där man har genomfört i stort sett motsvarande regler. Det skulle vara intressant att veta mera om detta, men en rimlig hypotes är nog att det förekommer ett betydande sådant genomslag.

När man reflekterar över utvecklingen är det naturligt att se tillbaka på hur läget var t ex på 1970- och 1980-talen. Då var det vanligen så att ny lagstiftning på det i vid mening ekonomiska området först utvecklades i USA och därifrån med viss fördröjning spred sig till Europa. Konkurrenslagstiftning, miljölagstiftning och konsumentlagstiftning kan nämnas som exempel. Så är inte längre fallet. Huvudtrenden i USA har gått mot avreglering. Inom EU finns däremot en grundläggande strävan att befästa och utveckla den inre marknaden med hjälp av lagstiftning och man har ett ganska effektivt maskineri för detta. Kommissionen är vanligen ”pro regulation”, ambitiösa projekt får ofta stöd av inflytelserika nordvästeuropeiska medlemsländer och EU har en utvecklad förmåga att genomdriva paketuppgörelser. 

Sammantaget har EU i stor omfattning övertagit en ledarroll som förr i första hand tillkom USA och utvecklats till en regulatorisk supermakt, vars lagstiftning för den inre marknaden i stor omfattning slår igenom och i stort sett blir genomförd på många håll i världen.    

Co Authors :