Dramatisk förändring av företagens skyldigheter

Bild: Mostphotos.

I februari i år föreslog EU-kommissionen att stora företag med verksamhet inom EU ska bli skyldiga att vidta åtgärder för att skydda både mänskliga rättigheter och miljön. Direktivet kommer att få effekter även utanför unionen eftersom företagen måste vidta åtgärder genom hela sina ”värdekedjor.” Förslaget har fått förvånansvärt stort stöd från näringslivet och bidrar till bilden av ett EU som just nu tar på sig den ledande rollen globalt när det gäller att införa en ”smart blandning av åtgärder” för att reglera företag. Det sker dessutom på ett sätt som efterfrågats av FN och dramatiskt kommer att förändra det juridiska landskapet för företag. Tillsammans med annan lagstiftning från de senaste åren kommer direktivet att få positiva effekter för både mänskliga rättigheter och miljön.

Det föreslagna direktivet handlar om en ny skyldighet för företag. Skyldigheten har kommit att kallas ”tillbörlig aktsamhet” på svenska – eller due dilligence på engelska – i fråga om hållbarhet. Direktivet ålägger företagsledningar att förebygga och motverka de negativa effekter som deras verksamhet får för mänskliga rättigheter (t ex barnarbete och exploatering av arbetstagare) och för miljön (t ex föroreningar och förlust av biologisk mångfald).

Reglerna föreslås gälla alla branscher och företag av en viss storlek, även inom finanssektorn. Företag inom EU kommer också att ha ansvar för sina dotterbolag, oavsett var de är verksamma, och även för vissa leverantörer. Företag med leverantörer kommer att tvingas använda avtalsklausuler och utföra revisioner för att uppfylla sin ”tillbörliga aktsamhet.” Företag utanför EU som exporterar varor till EU:s marknad omfattas också. Direktivet kommer därmed även att få extraterritoriella effekter utanför EU.

Direktivet kan sägas ha två sidor. Det handlar å ena sidan om lagstiftning om företagsansvar, eftersom det skyddar samhälleliga intressen från felaktigt affärsbeteende. Men det är också ett bolagsstyrningsinstrument, som föreskriver att styrelseledamöter och chefer måste fullgöra ”sina skyldigheter att agera i företagets bästa” genom att ha ett långsiktigt perspektiv och bry sig mer om sina intressenter. Skyldigheterna kommer att upprätthållas genom civilrättsligt ansvar och administrativ tillsyn.

Stöd från företagskretsar

För bara några år sedan skulle ett lagförslag som detta ha mött hårt motstånd från näringslivet. Nu fick det istället överraskande stort stöd. I februari 2022 efterlyste till och med en grupp stora företag just ett direktiv med en civilrättslig ansvarskomponent. En studie som beställdes av EU-kommissionen ett par år tidigare hade också funnit stort stöd bland olika intressenter för nya regler om obligatorisk tillbörlig aktsamhet.

Det finns flera förklaringar till att företagen verkar ha svängt i frågan. Med biljoner euro på väg att investeras i den gröna omställningen vädrar både företag och investerare affärsmöjligheter. De oroar sig samtidigt för att vissa affärsmodeller ska blir föråldrade. En lag om tillbörlig aktsamhet kommer att skapa förutsägbarhet och rättssäkerhet kring förväntat beteende inom frågor som fortfarande är socialt kontroversiella.

En EU-omfattande lagstiftning innebär också att man kan undvika rättslig fragmentering och spretande nationella lagar. Detta är särskilt viktigt med tanke på att vissa EU-medlemsstater (Tyskland och Frankrike) redan har antagit egna lagar.

Direktivet skyddar också företag från skrupelfria konkurrenter. Det jämnar på så sätt ut ”spelfältet” genom att alla konkurrerande företag åläggs kostnader för att följa lagen.

Del av EU:s gröna giv

Direktivet är en del av ett större lagstiftningspaket som syftar till att minska koldioxidutsläppen. I övergången till en grön ekonomi anser EU att den privata sektorn spelar en oumbärlig roll.

Den främsta anledningen till att direktivet om tillbörlig aktsamhet nu tagits fram är den tonvikt som lades på hållbar finansiering i EU:s gröna giv som antogs år 2019. Detta lagpaket, som i princip består av fem instrument, berör gränssnittet mellan realekonomin och finansekonomin. Huvuddragen innebär att företag kommer att behöva uppfylla vissa standarder och lämna ut viss information. Finansiella aktörer förväntas använda informationen för att fördela medel till hållbara aktiviteter och företag.

Det är ekvationen mellan utbud och efterfrågan på hållbarhetsdata som EU vill reglera. På utbudssidan måste realekonomiska företag tillhandahålla hållbarhetsinformation enligt direktivet om icke-finansiell rapportering som antogs 2014. Men, på grund av att efterlevnaden inte har fungerat tillfredsställande föreslog kommissionen förra året ett nytt och strängare direktiv om företagsrapportering om hållbarhet som kommer att ersätta det tidigare direktivet.

Det nu föreslagna direktivet om tillbörlig aktsamhet kommer att ytterligare förbättra informationsflödet genom ett krav på företag att inrätta riskhanteringssystem och rapportera om dem. Tidigare var sådana system frivilliga och sågs som en eventuell biprodukt från skyldigheten att rapportera enligt det ovan nämnda direktivet om icke-finansiell rapportering.

På efterfrågesidan måste finansiella aktörer rapportera om hur de integrerar hållbarhetsrisker enligt förordningen om hållbar finansiell information som antogs 2019. För att göra det möjligt för finansiella aktörer att agera, och för att underlätta sådan integration, antog EU år 2020 förordningen om grön taxonomi som innehåller kriterier för att skilja grön ekonomisk verksamhet från resten. Taxonomin hänvisar till respekt för mänskliga rättigheter som ”minimigarantier.”

Taxonomiförordningen utgjorde en ny typ av reglering, som började med den gröna sidan av frågan men som nu utvecklas mycket snabbt för att även täcka den sociala sidan. I februari i år släpptes en rapport om en social taxonomi med utgångspunkt i mänskliga rättigheter.

Gynnsam miljö

Det nu föreslagna direktivet kan ses som lagstiftning för värdekedjan och utgör en del av EU:s rättsliga ram för hållbar finansiering. Att EU har vidtagit andra åtgärder som skapar en gynnsam politisk miljö är viktigt för direktivet och kan påverka efterlevnaden – både i europeiska och globala värdekedjor – på ett positivt sätt. Resultatet har blivit en politik både inom EU och ett extraterritoriellt EU-paket med politiska åtgärder.

Den EU-interna politiken gynnar primärt personer inom EU. Den omfattar arbetsrätt, mänskliga rättigheter och miljölagstiftning. Ett sådant exempel är den europeiska pelaren för sociala rättigheter från 2017, som tillsammans med en mängd andra lagar skapar skyldigheter och ansvar för företag inom EU.

Det extraterritoriella EU-paketet gynnar människor utanför EU. Unionen har ett aktivt engagemang för värdebaserad handel och EU:s handelsinstrument skapar krav på hållbarhet för exporterande stater. Unionens utvecklingssamarbete styrs nu av Post-Cotonouavtalet från 2021, som omfattar över 100 utvecklingsländer och hänvisar till ansvarsfullt företagande och betonar vikten av mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen för utveckling.

En historisk utveckling

Tidigast från och med år 2026 kommer direktivet om tillbörlig aktsamhet att resultera i att nya rättsliga krav för företag har införts i nationell lagstiftning. Men vi kan konstatera att EU just nu tar på sig den ledande rollen globalt när det gäller att införa en ”smart blandning av åtgärder” för att reglera företag, på det sätt som förutses i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Det som är anmärkningsvärt är inte bara mångfalden av instrument som EU nu inför och diskuterar, utan också den politiska sammanhållning som unionen uppvisar. Sett i ett historiskt perspektiv är den här rättsliga utvecklingen anmärkningsvärd. På bara ett decennium har EU:s rättsliga landskap för företagsansvar förändrats så dramatiskt att det knappt längre går att känna igen.

Co Authors :