EU i riksdagsvalet (del 2)

valstuga Valstuga på Stortorget i Lund, september 2022.

Två dagar kvar till valet. I vårt förra blogginlägg visade vi hur frågor om energi, elpriser, ekonomi, säkerhet, miljö och klimat har varit helt frånvarande i de partiledarintervjuer vi läst – åtminstone vad gäller alla de frågor där partierna ska föra fram den svenska linjen i Bryssel. Vi letade vidare på andra ställen i den offentliga debatten, men hittade egentligen inte så mycket annat än ett demokratiskt fattigdomsbevis.

Igår skrev vi om tidningarnas partiledarintervjuer, men vi har också lyssnat på radio. Mellan april och juni sände Ekot lördagsintervjuer med partiledarna i Sveriges Radio (SR). Vissa av samtalen utgjorde en liten ljusglimt i vårt letande efter diskussioner om politiken på EU-nivå, till synes tack vare pålästa programledare (Johar Bendjelloul och Henrik Torehammar).

Samtalet med Jimmie Åkesson (SD) kom till viss del att handla om asyl- och migrationsfrågor inom EU, unionens stödpaket till Ukraina, och även Sverigedemokraternas syn på förhållandet mellan Ryssland och EU. (Dock konstaterade Åkesson, tyvärr utan att få någon motfråga, att vi har en ”säkerhetspolitisk situation som innebär att jag inte låter situationen i Bryssel att uppta min tid alltför mycket.”)

I Annie Lööfs (C) intervju diskuterades synen på unionens import av rysk olja och gas, och även solidaritet på den europeiska elmarknaden. Ebba Busch (KD) pratade om krocken mellan EU:s regler och dramatiska svenska sänkningar på bensinpriset, och kom med väldigt uppseendeväckande påpekanden om att det är OK för länder att bryta mot EU:s gemensamma lagstiftning ifall det är viktiga frågor (!). 

Lite klenare var det i några av de andra intervjuerna. Den enda EU-relaterade frågan vi hörde Johan Pehrson (L) tala om var ett framtida Ukrainskt EU-medlemskap. Och vi hörde Märta Stenevi (MP) få en fråga om varför de lämnade regeringen trots att så många stora miljöfrågor förhandlas inom EU. I Nooshi Dadgostars (V)intervju hörde vi inget alls om EU. 

Ulf Kristersson (M) fick en fråga om EU-vapenembargo mot Turkiet men hade inte direkt något svar. Mikael Damberg (S), som ersatte statsministern, talade om regeringens försök  att sänka energiskatten under EU:s minimikrav.

I Ekots andra omgång av partiledarutfrågningar, i augusti i år, såg mönstret ungefär likadant ut. Jimmie Åkesson (SD) fick flera EU-relaterade frågor, bland annat om asyl- och migrationspolitiken och om hur Liberalernas och Sverigedemokraternas helt motsatta EU-politik skulle fungera i ett regeringssamarbete. Per Bolund (MP) talade konstruktivt om vikten av att EU blir bättre på produktion av eftertraktade metaller men också att unionen bättre reglerar både miljöhänsyn och mänskliga rättigheter inom området och använder sin uppköpsmakt för att påverka förhållandena i andra delar av världen. 

Ebba Busch (KD) sa i förbigående att hon vil se ett ”team Europa” inom energipolitiken. Annie Lööf (C) talade om vikten av EU-politiken i samband med det kommande ordförandeskapet i EU:s ministerråd, men sa inget om Centerns EU-politik. Förutom en vag kommentar om PKK på EU:s terrorlista sa inte heller Nooshi Dadgostar (V) något om unionen. Johan Pehrson (L) sa inget alls om EU-politiken och det gjorde inte heller de två statsministerkandidaterna. Sammantaget fick lyssnarna alltså inte alls någon bild över partipolitiska skiljelinjer.

Vi tänkte då att en nyfiken väljare kanske kunde få några indikationer om skiljelinjer genom att fylla i någon eller några av de många valkompasser som finns. Men nej, det gick inte. Vi hittade inte en enda fråga om politiken på EU-nivå i SVT:s valkompass. Den som klickade sig vidare till partiernas svar på frågorna, för att få veta mer, kunde i och för sig i ett fåtal frågor se vissa partier nämna EU men inget om hur de ville att EU-politiken skulle utvecklas.

Dagens NyheterSvenska Dagbladet (som hade två kompasser), SydsvenskanGöteborgs-PostenAftonbladetExpressen, och TV4 hade inte heller några frågor alls om EU-politiken. Den enda valkompass vi hittade som nämnde EU i en fråga var den mer anonyma valkompass.com, som dock endast frågade ”Vad tycker du om EU?” 

Då tänkte vi att det väl åtminstone måste gå att få höra lite om EU-politiken i partiledarnas Almedalstal. Almedalsveckan under ett valår är ju liksom den riktiga valupptakten. Men tji fick vi. 

Per Bolund (MP) nämnde att partiet vill se skärpt utsläppshandel i hela EU. Annie Lööf (C) nämnde ett kommande Ukrainskt EU-medlemskap (vilket också Liberalernas Johan Pehrson möjligen antydde) och att hon ville öppna EU:s system för handel med utsläppsrätter även utanför länder i EU. Det var allt. 

Ebba Busch (KD), Jimmie Åkesson (SD), och Nooshi Dadgostar (V) sa inget alls. Och trots att både Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M) pratade om kriget i Europa, om ekonomi, tillväxt och inflation, om elpriser, om miljö och klimat, om migration, och om pandemins efterdyningar, nämnde de inte med ett ord hur de framöver vill hantera dessa frågor tillsammans med övriga medlemsländer i vår gemensamma union.

Stanna upp och smält detta i några sekunder. EU är en global stormakt och påverkar inte bara förhållandena i medlemsländerna – inom i stort sett alla politikområden – utan också i resten av världen. Om mindre än fyra månader ska Sveriges regering till stor del leda det arbetet. Inte Frankrike eller Tyskland, utan Sverige. Och de två statsministerkandidaterna, när de får tillfälle att hålla linjetal inför valet, nämner inte en enda fråga de vill driva inom EU! Vilket demokratiskt fattigdomsbevis, och vilket kompakt förtigande om den makt som Sverige (och övriga EU-länder) gemensamt besitter. Inte ett ord om hur de vill att den makten ska användas. Inte ett ord.

I vårt nästa, och sista, blogginlägg berättar vi bland annat om vad vi såg (eller inte såg) när vi satte oss framför TV-rutan.

Co Authors :

Ellen Broqvist är masterstudent i statsvetenskap vid Lunds universitet och är främst intresserad av forskningsfrågor som rör EU, demokrati, offentlig sektor, samt dess relation till privata aktörer.